Tung vecka

Förra veckan fick jag ju några riktigt bra dagar, fick ju chansen att få känna mig normal och ha energi. Jag vet ju av erfarenhet att det brukar betyda att vargen bara gömt sig för att ladda om men man lever verkligen på hoppet att den helt enkelt ska ha gått i träda. Men tyvärr så hade jag ju rätt igen.

Den här veckan var tung. Från i tisdags har verkligen inte min kropp velat vara med i matchen. Ni vet hur det känns när en influensa är på väg att bryta ut - ont i kroppen, feberkänsla, trög i huvudet, trött och man vill bara krypa ner under täcket igen. Så var hela min vecka men det var/är inte influensan - det är SLEn i ett nötskal. Och som pricken över i:et så ilar hela skelettet, vare sig fötter eller händer funkar som man vill och så dök inflammationer och blåsor upp i tandköttet i fredags så nu får man se upp med vad man stoppar i munnen - det gör sååå ont när fel saker åker in. Mår pyton just nu helt enkelt. Man kan ju lungt säga att humöret inte heller håller sig på mattan såna här dagar, stackars omgivning. 

Så ligger man här i sängen igen och mår skrutt och undrar när är man sjuk? Skulle ni vara sjuka från jobbet såna här dagar? Det här är ju nya vardagen för mig och inte influensa en gång om året sjukan utan snarare nästan hela tiden sjukan. Jag vill verkligen inte vara sjuk så jag kryper till jobbet med en icke fungerande hjärna och presterar skitdåligt (och får dåligt samvete för det) och vilar resten av tiden. Är det så det ska vara? Och om jag ska ta sjukdagar - vilka dagar och hur många ska jag då vara sjuk? Och med de nya tuffa sjukreglerna får jag ens sticka ut näsan utanför dörren de dagar kroppen orkar för att åtminstone försöka bygga upp nån typ av hälsa? Det är ju inte så att den här sjukdomen direkt anpassar sig till sjukskrivningsreglerna utan den kör ju sitt eget race i landet Plötsligt. Och i försäkringskassans ögon lär man ju inte vara tillräckligt sjuk - jag har ju bara en knasig kropp och det är ju ingen sjukdom. Helt ärligt så har jag ingen aning om hur det här funkar - jag har ju i princip aldrig varit sjuk från jobbet (har alltid släpat mig dit) för jag har verkligen alltid älskat att jobba. Men nu har kroppen hållt på så här i fyra år och är rätt så nergången och då lovar jag er att man till slut börjar känna sig sjuk för minsta lilla grej som händer. Det enda jag vet är att börjar jag den här resan med sjukskrivning så måste jag ju plocka fram varje uns av ork för att orka fighta med försäkringskassan så då blir det ju inte heller något över för att försöka bygga upp hälsan. Rävsax helt enkelt. Men man kanske kan få nån från försäkringskassan, nån styrande i landstinget eller t o m nån riksdagsledamot att snacka allvar med den här SLEn så kanske, kanske rättar den i sig i ledet. Man kan ju leva på hoppet i alla fall. 

Men, men - lika bra att fortsätta krypa till jobbet - arbetslinjen vet ni - det är ju det som gäller - livet får helt enkelt vänta. Eller hur - det är ju vad vi alla har varit med och bestämt - det finns ju inga sjuka i Sverige.