Jaha, ytterligare en vecka till handlingarna. En betydligt snällare vecka eftersom SLEn bestämde sig för att gömma sig i några dagar - då får man ju chansen att hämta andan då benen inte slås undan av olika smärtor, typ fyra timmar var och varannan dag. Jag kan ju inte säga att den direkt var lugnare - hade ju två läkarbesök, en tripp till apoteket förutom att försöka hålla revisorerna stången hela veckan när man ska sköta sitt dagliga jobb - men står man på benen hela tiden så blir ju allt så mycket lättare liksom.
Ett besök hos tandläkaren där han för en gång skull inte behövde gräva nånstans - inga nya överraskningar - så nu får tänderna vila nästa vecka innan han ska dit igen. Tjoho! Hela två veckor mellan tandläkarbesöken.
Hann också med ett besök hos specialist två, hudläkaren. Och jag säger det igen - vissa läkare och avdelningar är fantastiska, Hudmottagningen på SöS är en av de bästa jag varit på. Jag fick träffa en ny läkare och hon var lika bra som de tidigare. Vi båda höjde min förra läkare, hennes fd chef till skyarna - det var den läkaren som tog mig under sina vingar när jag insjuknade. Tyvärr så gick hon i pension för ett par veckor sen - jag kan bara hoppas att den avdelningen kan bibehålla den anda hon har byggt upp där. Läkaren kunde i alla fall konstatera att det var rocasea som jag fått som biverkan av den andra medicinen, dock var det en annan variant mot vad jag haft tidigare. Så nu står man då på en tre månaders kur av antibiotika. Toppen - fler mediciner. Hon kollade också på ett lupusutslag som jag har men just nu är det så litet och stör inte så vi lät det vara. Lupusutslag behöver nämligen kortison medan rosacean blir etter värre av kortison. Det gäller verkligen att hålla koll på cocktailen av droger man har att göra med.
Nu för tiden har man ju blivit så vass i lingon så det händer att det kommer en fråga om man är medicinskt utbildad 😂. Men nä, försöker bara hålla koll på vad som händer i min kropp. Men eftersom hon märkte att jag hade lite koll så bokade hon in en ny tid för uppföljning men om jag tyckte att allt var ok efter antibiotikakuren så kunde jag bara boka av tiden. Det här kallar jag att patienten får vara involverad i sin egen vård.
Jag verkligen önskar att man kunde bli bemött och behandlad på samma sätt över hela vårdsystemet - hur svårt kan det vara? Kan man inte sätta upp trainingprogram eller åtminstone skicka den mindre trevliga/duktiga/pedagogiska vårdpersonalen till de här avdelningarna? Ni vet - what goes around, comes around.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar