Från tonåring till ålderdomshemmet

Jag vet, de här SLE kropparna utmanar ju sjukvården till det yttersta. Vi har ju själva fullt sjå att försöka fatta vad som pågår. Tänk er själva att försöka bemöta en patient som försöker förklara vad som hänt med kroppen de senaste 24 timmarna. 

Jo, det är så här att igår morse när jag vaknade så hade min kropp helt plötsligt över natten bestämt sig för att backa tillbaka till tonåren. Hela ansiktet var fullt av finnar och under hela dagen så poppade det upp nya så när jag skulle lägga mig såg jag verkligen inte klok ut. Men resten av kroppen var i finfin form. (Jag vet ju inte hur gamla ni läsare är men kommer ni ihåg finnarna? Jag hade i alla fall glömt dem - men fy sjutton vad de små rackarna gör oooont!)

Men Doktorn, nu när jag vaknade i morse  så var finnarna borta istället så hade min kropp i raketfart över natten gått över till att den nu var redo för ålderdomshemmet. Jag hade sååån värk i hela kroppen att jag knappt tog mig ur sängen. Jag har fått en kraftig inflammation i ryggen, skelettet i händer o fötter ilar och jag har tappat styrkan i dem och musklerna i hela kroppen är bara som gele.

Men Doktor sjuk är jag ju inte även om det är jäkligt tungt att ta mig till jobbet eftersom musklerna inte riktigt håller när jag ska stå hela vägen och händerna inte har nån kraft att hålla i mig och det inte finns några sittplatser. Men, men, jag ska inte klaga - alla som redan satt sig till ro på sina platser har säkert betydligt ondare och större besvär än mig så de behöver alldeles säkert sina sittplatser.

Men du Doktorn - du har väl nån mirakelmedicin mot det här så att jag kan fortsätta jobba - du vet - arbetslinjen är ju det som är det absolut viktigaste enligt de som bestämmer.