När jag var yngre och gick hos min förra tandläkare så hade jag finfina tänder och hon nästan lovade mig att jag kommer nog aldrig att behöva göra en enda rotfyllning i mitt liv. Hahaha, I wish!
Efter ungefär två års stök med mage och ögon så var det då dags för tänderna att ge sig till känna. Jag har aldrig tidigare behövt gå till en tandhygienist - hade aldrig haft tandsten eller nåt annat som behövde tas om hand om. Hurra - vilken tur jag haft i mitt tidigare liv. Så för två år sen säger min tandläkare att hmmm - det börjar hända nåt här - dags för tandhygienist - och inte bara en gång om året utan fyra gånger per år. Smack! Och så jäkla känslig som jag har blivit i tandköttet pga massor av inflammationer som blossar upp så fort nån tittar i min mun så kan hon nu för tiden oftast bara ta en käke åt gången. Jahapp då har man helt plötsligt åtta besök per år intecknat hos tandhygienisten.
I april förra året så kom första signalen om att nåt var riktigt knas. Jag bet sönder en tand när jag åt frukostmackan och det slutade med en krona. Och sen i början av juli bröt helsiket loss rejält och det är där jag fortfarande sitter fast. Då bet jag sönder nästa tand, också när jag åt frukostmackan. Här börjar man ju undra vad det är för frukost jag äter, stenar, eller? Nä, en helt vanlig macka med mjukt bröd och skinka. Den här gången var det en visdomstand som jag visste behövde opereras bort men det var ju dags för semester om tio dagar och en resa till sköna Florida i en månad. Min tandläkare hade ju redan gått på semester så det fick bli ett besök på tandakuten för att försöka fixa det tillfälligt tills jag kom hem igen. Alltså vilka önskedrömmar man har ibland.
Inom de 10 dagarna hade jag hunnit vara hos tandläkaren fyra gånger hos fyra olika tandläkare och öppnat upp visdomstanden när bedövningen inte tog, fixat ny lagning på tanden bredvid visdomstanden då det var nåt knas på den också. MEN jag kom med planet till Florida. 😃 Jag stod ut knappt en vecka med värken fast jag knaprade både tramadol och antibiotika. Dags att testa sjukvården i USA! Först till en vanlig tandläkare som bara tittade mig i mun där var rann ut var från visdomstanden (såg det ut som) och genast ringde till kirurgen. Inom ca 45 minuter låg jag under narkos för operation av visdomstanden som satt så illa att de fick gräva lite i käkbenet också. Jahapp, så var den semestern förstörd, knaprade både vicodin, tramadol och antibiotika som värsta knarkaren. Blev ändå inte bra så ringde och förvarnade min tandläkare som ringde tillbaka när jag satt i bilen på väg hem från flygplatsen och frågade om jag kunde komma förbi på vägen hem. Superservice - privat vård rules!
Har alltså fortfarande problem i samma område men sen har ytterligare tänder kraschat ihop. I fyra månader så hävdade tandläkaren att det inte var något fel för han såg ju inget - tills han öppnat tänderna som varit fyllda av var och blod. Så summa summarum efter sju månader är fyra rotfyllningar, två ev tre kronor, en bortopererad tand och ytterligare en tand som tandläkaren ännu inte hunnit med samt ytterligare en som är misstänkt. När ska de börja lyssna på mig när jag säger att det är nåt fel. Det är alltså nåt helt galet med min saliv som orsakar det här så nu sköljer jag munnen med flour som en toka varje morgon och kväll. Och har en date med tandläkaren en gång i veckan där han manglar mig mer än en timme per gång.
Sa jag att jag har tandläkarskräck!
Man börjar ju verkligen undra vad det är som händer med kroppen! Och sjukskrivning för de här problemen är det ju inte tu tal om - jag är ju inte sjuk - det är bara kroppen som stökar.
By the way, bara så att ni vet, man ska inte blanda vicodin och migränmedicin, jag har testat och jag tror jag fick nåt anfall av det, kroppen krampade lite konstigt när jag vaknade upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar