Ojsan hoppsan

Alltså det måste ju vara nåt med mig som gör att jag stöter på så konstiga saker inom sjukvården. För ni andra har väl inga som helst problem när ni söker hjälp? 

Det är så konstigt för väldigt ofta så hamnar jag i den här situationen:

Inga problem säger de. Enkelt att fixa säger de. Inget allvarligt säger de. Det här går fort säger de. Och sen helt plötsligt hör man bara Ojsan, hoppsan........ 

Härom veckan var det hos ögonläkaren där jag fick en medicin av en läkare som jag inte tålde, nästa läkare tycker inte att jag skulle ha nån ersättningsmedicin så ojsan, hoppsan, jag blev visst sämre vilket den tredje läkaren fick ta hand om. Senast härom dagen hände det igen när tandläkaren "bara" skulle dra ut en tand. Ojsan, hoppsan den sprack. Det slutade med en mindre operation med karvande i käkbenet. Så nu sitter man här med en hamsterkind och knaprar på smärtstillande och en tiodagarskur med antibiotika. Jiippiiee - mer mediciner. 

Är det fler som känner sig som ett nervvrak när man ska uppsöka läkarvård? Det är ju faktiskt ingen höjdare att typ komma ut sämre än man åkte in för och inte bara en gång utan mer ofta än sällan. Man försöker ju vara snäll och ge dem information innan de bestämmer sig för behandling och ingrepp för på nåt konstigt sätt är det ju jag som ska leva med skiten och inte de. Men den insikten verkar många ha tappat bort på vägen.

Men, nu är jag ju så där pessimistisk igen - det är väl klart att läkarna också är människor - de kan ju också göra fel - att fela är ju mänskligt som de säger - det är ju bara lilla jag som drabbas - och lite svinn får man ju räkna med.